Kärleksfilm. Gah blir tokig!
Såg just The diary of a mad black woman. Ryyyysligt bra vill jag börja med att säga. MEN jag hatar dessutom den sortens av filmer! things like that just don't happen. And thats it. Liksom, allt blir så jävla lyckligt in the end i sådana filmer..... Blir det de i real life? nääää typ inte. O liksom, den killen som hon träffade till sist, han ÄLSKADE henne, på riktigt! En sån underbar kille man bara letar efter.. Så går hon tillbaka till svinet som hennes EX-man är!! Man ba "va fan är det för fel på kvinnan?! " :S Men så verkar ju slutet bli lyckligt ändå, dock tyckte jag väldigt synd om den förälskade mannen...
Aja, some day erica. Some day.
Antar att jag är rädd för att öppna vingarna och flyga.
Rädd för att släppa taget. Och för att falla.
Men någon gång, inser man att det inte går. Man glider, kan inte styra det.
Man släpper.
Och man faller, faller, ända tills man inser, att vingarna faktiskt fungerar. Man öppnar sig och flyger iväg.
Och man vet,
att man kommer aldrig att falla igen.
False alarm
Mr x står o väntar i dörrkanten? Knappast.
Falska signaler, men sånt händer ju. I o för sig är jag inte kär, så fort skulle det inte gå. Men liksom, börjar man fundera om något... Tänker på det, börjar man även hoppas på det. Och ju mer man tänker på det, ju mer vill man ha det.
Att bli kär tar längre tid, det vet jag. Men gör hårt mot själen även före man blivit kär. Att förlora något som kunde skett.
Fast egentligen tror jag inte på det, Inte innerst inne. Sanningen är inte alls vad verkligheten visar sig. Eller har sanningen också förvridits? I så fall är ju alla ord.. alla tecken, bara lögner.
Kl är halv 2 på natten. Och nej det är inte så att jag har legat och funderat på kärleken, herregud, så mkt tid lägger jag inte ner - inte än.. Utan jag har ju tagit hemarbetsdag imorgon, så kan sova hur länge jag vill. Kollade nyss på det sista avsnittet av Andra Avenyn. Sjukt bra är serien, har inte missat ett avsnitt. Mycket saker hände. 1 timma långt var det också. Kommer jag klara av det sjukt långa uppehållet? well det är ju också ett tecken på att sommarn är nära.
Falska signaler, men sånt händer ju. I o för sig är jag inte kär, så fort skulle det inte gå. Men liksom, börjar man fundera om något... Tänker på det, börjar man även hoppas på det. Och ju mer man tänker på det, ju mer vill man ha det.
Att bli kär tar längre tid, det vet jag. Men gör hårt mot själen även före man blivit kär. Att förlora något som kunde skett.
Fast egentligen tror jag inte på det, Inte innerst inne. Sanningen är inte alls vad verkligheten visar sig. Eller har sanningen också förvridits? I så fall är ju alla ord.. alla tecken, bara lögner.
Kl är halv 2 på natten. Och nej det är inte så att jag har legat och funderat på kärleken, herregud, så mkt tid lägger jag inte ner - inte än.. Utan jag har ju tagit hemarbetsdag imorgon, så kan sova hur länge jag vill. Kollade nyss på det sista avsnittet av Andra Avenyn. Sjukt bra är serien, har inte missat ett avsnitt. Mycket saker hände. 1 timma långt var det också. Kommer jag klara av det sjukt långa uppehållet? well det är ju också ett tecken på att sommarn är nära.
Muy pronto - väldigt snart
Something is about to happen. Muy pronto.
Efter fem månaders singelliv är det något som knakar o spänner under marken. Som en vulkan som har legat tyst o väntat. Nu är det dags, nu händer det. Jag känner det, gör inte du?
Hm.. får se hur det går. Som Jeff buckley sjunger i sin låt ;
Well maybe I'm just too young to keep good love from going wrong.
För mina senaste förhållanden har ju vart åt helvete, faktiskt. Men det kanske inte har vart mitt fel, vad vet jag.
En kille som man blev kär i som visade sig vara som vilken jävla player som helst - tur att jag drog ut på det och att det inte gick längre än vad en kyss gör. Där var det i och försig absolut inte mitt fel att kärleken gick fel.
En idiot som är falsk som ett svin och sedan är otrogen. Kanske inte var mitt fel trots allt.
Och en kille där relationen inte kom längre än vad bisticket känns. Dock var jag lika kär som sommarblommorna blomstrade. Åldern funkade inte. Kanske inte var mitt fel heller.
Och en feg kille som inte vågar berätta för sina föräldrar om mig, och låter detta förstöra vårt förhållande. Kanske inte var mitt fel.
Eller en kille som bara var ute efter sex, o vi kan ju knappast kalla det förhållande ens. Det kanske inte var mitt fel heller. Dock har jag ju gjort fel när jag skulle välja kille.
O sedan är vi tillbaka mer än ett år i tiden. Yep, nu har vi gått mer än ett år tillbaks o kärlekslivet har ju inte direkt vart lyckat. Men då var det faktiskt de, okej kanske inte sista tiden. Men förhållandet var bra.
Fast där stämmer dock jeff buckley's ord. Det var delvis mitt fel att förhållandet tog sitt slut. Och hans. Bådas.
Det är sådana fel man ska undvika, för vi hade verkligen ett bra förhållande. Tänk er, 8 månader.. Har inte ens kommit hälften med någon av de andra. Jävla idioter har jag vart med om.
Anyway så är något about to happen. Fin svengelska där. Mr X står vid dörrkanten o väntar.
Väntar på mitt svar. Jag vet att det är jag som är det avgörande. Undrar när dagen är kommen?
Muy pronto.. muy pronto.
Efter fem månaders singelliv är det något som knakar o spänner under marken. Som en vulkan som har legat tyst o väntat. Nu är det dags, nu händer det. Jag känner det, gör inte du?
Hm.. får se hur det går. Som Jeff buckley sjunger i sin låt ;
Well maybe I'm just too young to keep good love from going wrong.
För mina senaste förhållanden har ju vart åt helvete, faktiskt. Men det kanske inte har vart mitt fel, vad vet jag.
En kille som man blev kär i som visade sig vara som vilken jävla player som helst - tur att jag drog ut på det och att det inte gick längre än vad en kyss gör. Där var det i och försig absolut inte mitt fel att kärleken gick fel.
En idiot som är falsk som ett svin och sedan är otrogen. Kanske inte var mitt fel trots allt.
Och en kille där relationen inte kom längre än vad bisticket känns. Dock var jag lika kär som sommarblommorna blomstrade. Åldern funkade inte. Kanske inte var mitt fel heller.
Och en feg kille som inte vågar berätta för sina föräldrar om mig, och låter detta förstöra vårt förhållande. Kanske inte var mitt fel.
Eller en kille som bara var ute efter sex, o vi kan ju knappast kalla det förhållande ens. Det kanske inte var mitt fel heller. Dock har jag ju gjort fel när jag skulle välja kille.
O sedan är vi tillbaka mer än ett år i tiden. Yep, nu har vi gått mer än ett år tillbaks o kärlekslivet har ju inte direkt vart lyckat. Men då var det faktiskt de, okej kanske inte sista tiden. Men förhållandet var bra.
Fast där stämmer dock jeff buckley's ord. Det var delvis mitt fel att förhållandet tog sitt slut. Och hans. Bådas.
Det är sådana fel man ska undvika, för vi hade verkligen ett bra förhållande. Tänk er, 8 månader.. Har inte ens kommit hälften med någon av de andra. Jävla idioter har jag vart med om.
Anyway så är något about to happen. Fin svengelska där. Mr X står vid dörrkanten o väntar.
Väntar på mitt svar. Jag vet att det är jag som är det avgörande. Undrar när dagen är kommen?
Muy pronto.. muy pronto.
