Ericita

Såg just The diary of a mad black woman.
Ryyyysligt bra vill jag börja med att säga. MEN jag hatar dessutom den sortens av filmer! things like that just don't happen. And thats it. Liksom, allt blir så jävla lyckligt in the end i sådana filmer..... Blir det de i real life? nääää typ inte. O liksom, den killen som hon träffade till sist, han ÄLSKADE henne, på riktigt! En sån underbar kille man bara letar efter.. Så går hon tillbaka till svinet som hennes EX-man är!! Man ba "va fan är det för fel på kvinnan?! " :S Men så verkar ju slutet bli lyckligt ändå, dock tyckte jag väldigt synd om den förälskade mannen...
Aja, some day erica. Some day.

Antar att jag är rädd för att öppna vingarna och flyga.
Rädd för att släppa taget. Och för att falla.
Men någon gång, inser man att det inte går. Man glider, kan inte styra det.
Man släpper.
Och man faller, faller, ända tills man inser, att vingarna faktiskt fungerar. Man öppnar sig och flyger iväg.
Och man vet,
att man kommer aldrig att falla igen.